Tittar igenom bilder från igår och städar

Jag har städmani när jag inte jobbar. Om jag har varit på jobbet är jag inte alls sugen på att hålla i en dammsugare, men är fallet så att jag inte jobbar är jag galen om jag inte har något att göra. Så idag har jag sorterat massor med papper, satt med det i någon timme. Så när jag åker och handlar sen med Liza blir det att köpa en pärm och hålslagare eftersom att den vi hade innan är försvunnen, vilket är jobbigt. Jag är nämnligen en såndär som sätter in alla fakturor och kvitton (i A4-format) i en pärm så att jag vet vart jag har allt. Ordning och reda pengar på fredag passar in ganska bra på mig.

La över bilderna jag tog igår i datorn nu. Jag trodde jag tog massor med bilder, men det gjorde jag visst inte alls. Bara ett fåtal, det låter som om det var fem stycken, men det var inte lika många som det kändes som. Blev mest bilder på Elvira och Evelina, de växer så fort och mamma och Daniel är dåliga på att ta kort vardagligen så jag tar på mig det ansvaret. Har till exempel börjat tjata på att Martin och jag ska ta kort eftersom att vi mer eller mindre bara hade bilder från balen från när vi var ihop första gången. Den här gången tänker jag ta fler kort på oss. (Tänker på boken jag hittade med bilder som hans ex hade gjort. Jag ska göra något liknande, men det ska slå hennes med hästlängder. Nej, jag har inte problem med henne längre, men jag måste sporra mig själv med något så blir att plocka fram vinnar skallen då.)


Elvira som redan har lärt sig att man ska le, tror det är hennes far som har lärt henne hur man ska göra. Söt är hon i alla fall. Saknar att vara så liten. Livet var så simpelt. Var man arg på någon visade man det genom att nypa den eller slå den i huvudet med något. Jag vet med mig att det skulle åstadkomma ganska stor skada idag så nu börjar man gömma att man är arg istället. Handen på hjärtat, jag gömmer inte för jag kan inte. Det syns på mig när jag är arg.


Evelina som är ett år yngre än Elvira med deras golfklubbor. En stund senare förvandlades en av de klubborna till ett vapen och hon slog den i huvudet på sin syster. Jag berordrade henne att sitta på trappan och glo tills hon blev snäll. Det tog ganska lång tid eftersom att hon hela tiden skakade på huvudet när man frågade om hon ville säga förlåt till sin syster.


Meya var också med, tillsammans med sin boll som jag hittade i hennes skåp när vi plockade ur köket som nu är under renovering. Att den bollen håller formen är för mig ett mysterium för jag vet inte hur länge hon har haft den i munnen och tuggat på den. Det är alltså en tennisboll, men "tyget" runt den är bort bitet för länge sen, vilket hon verkar uppskatta. Känns som om hon var valp för inte alls länge sen, men hon fyllde sex för ett par veckor sedan så det är länge sen hon var den lilla korven hon var när hon kom hem. Tänker jag på hur jag var vid den tidpunkten så förstår jag att det är länge sen hon var liten. Jag var inte speciellt stor eller mogen eller något. Jag tyckte nog att jag var ganska stor, men det skulle jag inte påstå idag...


Så nedrans söt hon var. Vill ha en liten valp.


Den bilden tog vi på henne dagen när vi hämtade henne. Så liten hon var, och vilsen på något vi. Minns att hon strosade runt i vår inhängnad på baksidan och helt plötsligt får hon fljutt på sina korta små ben och springar rakt in i ett staket. Duns så trillar hon bakåt. Världens sötaste lilla valp. Idag är hon världens sötaste hund.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0