Studentfirande
Inatt var jag hur snorig som helst, vet med mig att många tycker det ordet är äckligt, men jag råkar vara en såndär som inte bryr sig så mycket. Idag är jag fortfarande snorig, men nu börjar det lätta. Det är jag mycket tacksamför eftersom att jag var så snorig igår att jag tänkte att man hade kunnat koppla mig till en tank dit mitt snor kunde rinna. Jag hade fyllt tanken. Jag skojar inte.
Hur som helst ska jag på Kikkis student idag, var på Jonnas i tisdags som var lyckad. Visserligen blev jag snorig på kvällen, men inte allt för tidigt. Vi fick äta massa smörgås tårta och kladdkaka. Jag åt som vanligt för mycket, vilket inte syns på mig till min stora lycka. Detta får alltid barnmorskan att tappa huvudet när jag ska hämta ut p-piller, vilket jag gjorde igår. Mitt BMI är för lågt och man får alltid anorexia blicken av dem. Jag blir nästan arg. Att dem inte släpper det, jag har varit hos dem ett par gånger nu med mina piller, men aldrig kan de läsa föregåendes anteckningar om mig. Oh nej, alla ska ge mig den där blicken. "Människa du äter ju inget"
Hur som helst, tillbaka till Jonnas student. Jag hade ingen kamera med mig, men alla andra tog kort. Så jag tänker sno dem och lägga upp dem här. Det är det som är det finafina med facebook och internet. Så man får nöja sig med dålig kvalitet och att jag set ut som en spyfluga på vissa av dem, mina oversizade solglasögon gör sig inte bra på bild.
Så sitter jag här och undrar vad jag ska göra nu. Som om det inte finns något att göra. Jag skulle behöva dammsuga, behöver göra det varje dag mer eller mindre. Så är det när pojken är hos mig. Han är superduktig på att skräpa ner. Det syns till exempel väldigt tydligt om han har ätit chips i mitt rum, vilket han gör så fort han är sugen på salt. Och sugen på salt det är han ofta skulle jag vilja säga.
Fast jag tycker lite synd om honom. Jag var sjuk för ett par veckor sedan. Låg helt deckad i sängen och kunde knappt röra mig. I mitt huvud utspelade sig tredje världskriget och i min hals pågick fler striden. Jag jobbade inte på fyra fem dagar då. Martin var hemma igår och idag är han på jobbet för att han måste ha pengar. Plus att de alltid har massor att göra på hans jobb. Till exempel finns det någon vecka i sommar när jag knappt kommer se honom. Ser inte fram emot den veckan, hoppas jag jobbar mycket eller har ett full späckat schema på stan. Även om jag borde spara alla mina pengar. Vi ska åka till prag i höst. (Sarah blir skitnöjd, men konstaterar samtidigt att Martin inte satt in mer än en symbolisk summa på deras nyöppnade sparkonto. Som han ville att dem skulle öppna.)
Hur som helst ska jag på Kikkis student idag, var på Jonnas i tisdags som var lyckad. Visserligen blev jag snorig på kvällen, men inte allt för tidigt. Vi fick äta massa smörgås tårta och kladdkaka. Jag åt som vanligt för mycket, vilket inte syns på mig till min stora lycka. Detta får alltid barnmorskan att tappa huvudet när jag ska hämta ut p-piller, vilket jag gjorde igår. Mitt BMI är för lågt och man får alltid anorexia blicken av dem. Jag blir nästan arg. Att dem inte släpper det, jag har varit hos dem ett par gånger nu med mina piller, men aldrig kan de läsa föregåendes anteckningar om mig. Oh nej, alla ska ge mig den där blicken. "Människa du äter ju inget"
Hur som helst, tillbaka till Jonnas student. Jag hade ingen kamera med mig, men alla andra tog kort. Så jag tänker sno dem och lägga upp dem här. Det är det som är det finafina med facebook och internet. Så man får nöja sig med dålig kvalitet och att jag set ut som en spyfluga på vissa av dem, mina oversizade solglasögon gör sig inte bra på bild.
Så sitter jag här och undrar vad jag ska göra nu. Som om det inte finns något att göra. Jag skulle behöva dammsuga, behöver göra det varje dag mer eller mindre. Så är det när pojken är hos mig. Han är superduktig på att skräpa ner. Det syns till exempel väldigt tydligt om han har ätit chips i mitt rum, vilket han gör så fort han är sugen på salt. Och sugen på salt det är han ofta skulle jag vilja säga.
Fast jag tycker lite synd om honom. Jag var sjuk för ett par veckor sedan. Låg helt deckad i sängen och kunde knappt röra mig. I mitt huvud utspelade sig tredje världskriget och i min hals pågick fler striden. Jag jobbade inte på fyra fem dagar då. Martin var hemma igår och idag är han på jobbet för att han måste ha pengar. Plus att de alltid har massor att göra på hans jobb. Till exempel finns det någon vecka i sommar när jag knappt kommer se honom. Ser inte fram emot den veckan, hoppas jag jobbar mycket eller har ett full späckat schema på stan. Även om jag borde spara alla mina pengar. Vi ska åka till prag i höst. (Sarah blir skitnöjd, men konstaterar samtidigt att Martin inte satt in mer än en symbolisk summa på deras nyöppnade sparkonto. Som han ville att dem skulle öppna.)
Kommentarer
Trackback
