Sitter och krumilurar

För inte är det bara att skicka in sitt manus när man är färdig med det till bokförlaget. Nej du ska skriva ett följebrev, och jag vet inte vad dem ska behöva veta om mig? Jag är inte intressant, jag vill inte att dem ska veta något om mig, jag ville att de läser mitt manus. För det är det jag kan sälja, jag kan inte sälja mig själv. Jag läste om en bokförläggare och han påpekade att författare sällan var goda säljare, jag håller med, om jag räknar in mig i den skaran. Satt som telefonförsäljare i någon dag, men kunde inte frambringa viljan att sälja. För jag trodde inte på produkten och folk ville inte att jag skulle sälja det till dem. Varför ska jag tvinga på dem något jag inte själv tror fungerar när dem är nöjda med det dem gör? Kan säga att jag sålda för Tele2 och personligen slår jag mig för brösten när Telia går bra. Det är något med mig och Telia Sonera, som det så fint heter nu. Jag har aldrig haft några problem med min mobil under alla de år jag har haft Telia. Plus att sändningen inte är helt fel.

Så tillbaka till mitt följebrev, vad ska man skriva i det?

"Hej jag heter Sarah och har skrivit ihop ett manus här. Trevlig läsning."?

Det låter ju bara superfånigt. Jag vill att det ska vara bra. Fast grejen är den om jag ska tänka att jag ska skriva som en baksida på en bok blir det inte heller bra. För då måste jag ha med att huvudpersonens föräldrar är döda (den ena mördad och den andra dödade hon själv, är inte riktigt så illa som det låter om man läser den. Inte så att hon högg ner sin mamma.). Fast det kanske inte är helt fel att man bara skriver det som att hon dödade sin mamma? För då blir man lite små sugen på att läsa den, för varför skulle någon döda sin mamma? Ingen frisk människa iallafall. Kanske är jag som är facinerad av sjukamänniskors hjärnor, är sugen på att skriva en bok om en sinnessjuk människa. Det skulle bli kul att skriva den. Inga regeler, bara hoppa som man har lust och göra storyn tillräckligt snurrig för att man som läsare knappt ska hänga med, men inte för svår för då orkar man inte läsa det.

Hoppas att det visar sig att jag skriver ett superbra följebrev, troligen superkort om jag känner mig själv rätt, för även om jag är bra på att bara mala på kan jag vara kortfattad om jag vet att det krävs av mig. Hur som helst kommer snart min pojk komma hit och gnälla om jag inte kommer ut i soffan och tittar på någon film med honom. Hoppas det blir en bra bara...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0