Den 21 september 2011 kommer inte tillbaka
Sitter här med ansiktet förstelnat av fasa/ansiktsmask. Har inte smält en att den här damen ska ut ikväll. Det måste vara... hur länge sen som helst jag var ute. (Då ej medräknat när jag gick ut mitt i Martins och mitt uppehåll för det enda jag gjorde då var att svälja gråten och konstatera att jag inte kunde dricka en droppe mer om jag inte ville förvandlas till Kalmars nya fontän.) Det känns konstigt att jag ska bli full, jag tillhör det där släktet av kvinnor som är i konstant behov av att känna att jag är i full kontroll. Att lämna över mig till mitt fulla jag, som gör som hon ville och skiter i konsekvenser, är ovant. Sist jag var på väg in i den rollen lade jag av att dricka och det enda jag hade i huvudet var att jag skulle vara tyst för jag ville inte erkänna att jag nog hade kunnat vara sådär "fullaktig" av bara en cider framför Martins båda farföräldrar. Lite mer klass än så vill jag ha i deras ögon.
Konstaterar att jag behandlar min blogg som jag brukar behandla mina dagböcker även om enda gången jag skriver i dagboken är när jag mår dåligt. Nu är det inte riktigt fallet, snarare att jag inte vet riktigt vad jag ska göra. Har inte något kul spel jag kan fördriva tiden med. Min första bok är färdig skriven, väntar bara på att jag ska skriva ut den och tvinga Martin och Liza att läsa den. Att börja skriva på tvåan finns inte i min värld, även om jag har den klar i huvudet. Hur som helst konstaterade jag just att mina kinder är som en tempurmadrass, den håller kvar formen av det man trycker emot dem. I mitt fall är det fingerspetsarna, väldigt intressant.
En kort resumé av vad som har hänt mig den senaste månaden:
- Fortsatte äta mina Yasminelle, trots min inre kamp för Cilesten.
- Har varit i Grekland en vecka med Martin. Kan (mamma du bör sluta läsa) meddela att jag gillar det mesta med att vara bortrest, inkludera det man gör i sängen. Det roliga var att vi låg kvar efter och då hörde man grannen. Blir ganska lyhört när alla har balkongdörren öppen hela tiden. Vi hade alltså ingen AC. Hela äventyret, med flyg och hotell, kostade ungefär 3000 för oss båda två. Billigt värre, det gillar jag som är en snål smålänning.
- Min släkt hade överrasknings kalas för mig när jag fyllde år. Martin lurade brallorna av mig. Jag föreställde mig något mysigt bara vi, sen blev det inte så. Men lika glad är jag för det, men gladast var nog räven.
Snart är det dock dags för mig att klä på mig något mer passande är mina sovkläder. Ska hämta mina små systrar på dagis idag.
Konstaterar att jag behandlar min blogg som jag brukar behandla mina dagböcker även om enda gången jag skriver i dagboken är när jag mår dåligt. Nu är det inte riktigt fallet, snarare att jag inte vet riktigt vad jag ska göra. Har inte något kul spel jag kan fördriva tiden med. Min första bok är färdig skriven, väntar bara på att jag ska skriva ut den och tvinga Martin och Liza att läsa den. Att börja skriva på tvåan finns inte i min värld, även om jag har den klar i huvudet. Hur som helst konstaterade jag just att mina kinder är som en tempurmadrass, den håller kvar formen av det man trycker emot dem. I mitt fall är det fingerspetsarna, väldigt intressant.
En kort resumé av vad som har hänt mig den senaste månaden:
- Fortsatte äta mina Yasminelle, trots min inre kamp för Cilesten.
- Har varit i Grekland en vecka med Martin. Kan (mamma du bör sluta läsa) meddela att jag gillar det mesta med att vara bortrest, inkludera det man gör i sängen. Det roliga var att vi låg kvar efter och då hörde man grannen. Blir ganska lyhört när alla har balkongdörren öppen hela tiden. Vi hade alltså ingen AC. Hela äventyret, med flyg och hotell, kostade ungefär 3000 för oss båda två. Billigt värre, det gillar jag som är en snål smålänning.
- Min släkt hade överrasknings kalas för mig när jag fyllde år. Martin lurade brallorna av mig. Jag föreställde mig något mysigt bara vi, sen blev det inte så. Men lika glad är jag för det, men gladast var nog räven.
Snart är det dock dags för mig att klä på mig något mer passande är mina sovkläder. Ska hämta mina små systrar på dagis idag.
Kommentarer
Trackback
