Visdomständer
Jag avskyr att ha ont. Bara tanken på dagen när jag ska föda, eller gör mig ordentligt illa är fasansfull. Vad är poängen med att det ska göra ont om man inte kan påverka det? Som när man får sina hemska visdomständer. Fick en i somras som också skapade problem, men tandläkaren verkade mest tycka att jag var en mes och när hon skrapade i tandköttsfickan visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Så den här gången har jag tänkt låta bli att gå till sjukvården med min förbannade tand som håller mig vaken om nätterna. Är ett evigt knaprande av värktabletter, givetvis är det bara ipren som funkar och det får man bara ta tre gånger om dagen, vilket gör att jag får sitt och vänta in klockan innan jag kan ta nästa. Jag har däremot ett tips, även om det säkert inte är speciellt bra för magen, men nöden har ingen lag. Dränk en liten tuss bomull i munskölj och lägg in vid såren/tanden. Gör smärtan uthärdlig, även om jag säkert sväljer hiskiliga mängder av det.
Kommentarer
Trackback
