Manus, manus

Sitter här hos mostern min och har läst i Steven Kings Att Skriva. Det är jobbigt att läsa sånadär böcker. Vill suga till mig allt och då kan jag inte hålla på så länge. Hjärnan är helt ur form, undra hur det ska gå när man ska börja plugga igen. Läskiga tanke.

Mitt manus ligger här bredvid och blänger på mig. Har tänkt att jag ska läsa det länge nu. Behöver sig en finslipning om jag ska ha någon som helst chans att få det publicerat. Fast jag är ju helt utan självinsikt så jag tror ju att den redan är publicerad. Att den står i min bokhylla hemma och glatt blinkar ner mot mig när jag ska sova. Att det kanske har funnits någon kritiker som sagt att jag har stor potensial för både resten av serien och framtiden. Tänk om jag skulle bli ganska rosad. Det skulle vara helt fantastiskt. Att folk skulle gilla att läsa det jag skriver utan att det typ är min syster eller mamma. För deras åsikt litar jag inte på.

Innan var mitt största intresse att jag skulle lyckas tjäna storkovan. Nu vill jag att folk ska läsa det jag skriver och gilla det. Jag behöver inte få något pris eller tjäna massor, men att någon gillar det. Helt utan förpliktelser och fjäsk. Att se min bok i fönstret på Akademibokhandeln. Wow.

Tror jag ska läsa mitt manus nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0