Ger mig själv beröm
Ligger här i sängen och känner mig nöjd, rätt tillfreds med hela tillvaron. Och nej snuskpelle jag runkar inte samtidigt som jag rör min dator. Skulle aldrig falla mig in, stackars min dator.
Känns som om en frid har lagt sig över mig. Ungefär som det känns att gå i kyrkan ibland. Lugnt och skönt. Eller när man går i skogen, för för min del har det inte så mycket med religion att göra, som med atmosfären på platsen. Det är skönt att hitta sitt lilla ställe och bara ta det lugnt. Ungefär som Nalle Puh som sitter där på sin stubbe, eller är det en stam? Jag minns inte, mina små systrar är inte i Nalle Puh fasen nu.
Tränade idag och måste ge mig själv en klapp på axeln och berömma mig själv. För jag känner mig superduktig. Ökade vikten på ett par maskiner, så börjar få sitta och faktiskt kämpa för att orka alla gånger man ska dra eller lyfta. Däremot finns det en maskin som inte är kompis med mig och det är insida lår. Det är helt hopplöst, jag har lägsta vikten, men det är hur tugnt som helst. Jag kan inte med att träna ljumskarna. Det är som om all tid på hästryggen är putsväck, inte konstigt med tanke på alla år som har gått sedan jag red sist. Har visserligen ridit ett par gånger på min mosters häst, med mamma som lärare, men det har inte varit så ofta så det blir muskler av det. Eller visst jag får träningsvärk, men dem muskelerna hinner nog tvina bort innan jag är hurtig igen.
Så blir spännande att se om jag lyckades få till lite träningsvärk i både armar och ben. Men nu blir det något kul på någon play kanal på datorn innan jag ska somna.
Känns som om en frid har lagt sig över mig. Ungefär som det känns att gå i kyrkan ibland. Lugnt och skönt. Eller när man går i skogen, för för min del har det inte så mycket med religion att göra, som med atmosfären på platsen. Det är skönt att hitta sitt lilla ställe och bara ta det lugnt. Ungefär som Nalle Puh som sitter där på sin stubbe, eller är det en stam? Jag minns inte, mina små systrar är inte i Nalle Puh fasen nu.
Tränade idag och måste ge mig själv en klapp på axeln och berömma mig själv. För jag känner mig superduktig. Ökade vikten på ett par maskiner, så börjar få sitta och faktiskt kämpa för att orka alla gånger man ska dra eller lyfta. Däremot finns det en maskin som inte är kompis med mig och det är insida lår. Det är helt hopplöst, jag har lägsta vikten, men det är hur tugnt som helst. Jag kan inte med att träna ljumskarna. Det är som om all tid på hästryggen är putsväck, inte konstigt med tanke på alla år som har gått sedan jag red sist. Har visserligen ridit ett par gånger på min mosters häst, med mamma som lärare, men det har inte varit så ofta så det blir muskler av det. Eller visst jag får träningsvärk, men dem muskelerna hinner nog tvina bort innan jag är hurtig igen.
Så blir spännande att se om jag lyckades få till lite träningsvärk i både armar och ben. Men nu blir det något kul på någon play kanal på datorn innan jag ska somna.
Kommentarer
Trackback
