FulSarah

Jag känner mig som en tidsinställd bomb eller en mina. Och det går folk precis brevid mig hela tiden, och tiden tickar på. Fast jag vet inte när det kommer smälla. För just nu har jag koll på läget och det är helt jävla sjukt att jag har det. Hur kan jag ha det nu? Jag borde... jag vet inte äta glass konstant och gråta ut mina sorger. Äter jag glass? Nej. Gråter jag? Nej. Känner jag mig nere? Av någon outgrundlig anledning så gör jag inte det. Och om det är så att du läser det här så beror det inte på att det är slut. Jag vet inte vad det handlar om. Kanske att jag för första gången på två år känner att nu jävlar är det jag som är översten på den här skutan och det finns ingen matros som håller på och gnäller. Kan ens en matros klaga till en överste? Jag vet inte, skitsamma.

Jag känner att jag vill göra så mycket. Jag vill bli färdig med min förbannade bok som ligger bredvid min dator och blänger på mig. Jag har inte gjort något på ett par dagar och den är inte det minsta glad. Jag vill ta hand om mig själv. På alla sätt och vis. Jag vill gå på bio helt själv och gärna inte träffa en enda stare som jag känner. Jag villl gå ut och äta själv. Jag vill vara den mest egoistiska människan i hela världen. Sen får man ju se hur lång tid det tag innan jag stoppar käppar i mitt eget hjul och räcker ut tungan åt min egen dumhet. "Hur kan du ens tro att välden kan låta dig vara ego, din dumme fan?"