FulSarah

När jag vaknade i morse var jag ordentligt utvilad. Som om en vikt hade släppt från mina axlar. Lite så känner jag mig faktiskt. Skulle det vara så att någon förstod sig på mig, eller visste hur flängig jag varit i både humör och känslostormar hade dem skickat mig på mentalsjukhus. För här har ni någon som är känslomässigt helt jävla urfuckad.

Hur som helst slängde jag som vanligt en blick på mitt lilla drivhus. Skulle precis lyfta på lockat och känna på jorden när jag såg två små gröna skott. Som om jag var fem och fått en ny Baribie stutsade jag ner till mamma och Daniel som lyssnar på Melodikrysset (tror knappast att alla vet vad det är längre). Så där stod jag och hoppade upp och ner som om jag var fyra, som Elvira, och inte snart 21. Daniel tyckte jag var överdrivetglad, med alla rätt. Fast är så glad att dem har vuxit. För även om jag inte ser mig själv som en person med jättegröna fingrar så tror jag att jag har lite. Hade till exempel en julstjärna i flera år som var superfin. Och blommorna jag har på mitt  rum har fyra, fem år på nacken och dem är faktiskt fina allihop.

Fast jag har aldrig satt frön innan. Så jag tycker att jag får vara lite uppspelt.


Och ja, jag är inte bra på att ta kort, men struntar i det. Måste dela med mig av att det verkar som om jag kan lyckas. Vad gott det ska bli med hemodlade tomater som får gott om sol på sig.