FulSarah

Jag tänkte ta dö på en i min bok, men hon blev förrädare och tar nästan dö på kvinnliga huvudpersonen istället. Jag tänkte para ihop en polis med den kvinnliga huvudpersonen, men han blev visste ihop med hennes pappa istället. En av jägarna skulle bli god, men hon blir visst super ond och en kollega till henne bli god istället. (Måste finnas någon som blir god och någon som blir ond, trots att handlingen ligger på dagis nivå intrigmässigt.) Den manliga huvudpersonen skulle vara stenhård och tuff, men han blev visst en mjukis och går i kloster. Killen som ville ligga med kvinnliga huvudpersonen skulle vara emot häxor för att hon är det, men han vet jag inte vad han gör än. (Han bryr sig om vem som vinner, inte vad.)

 

Och så pratar jag med min syster och är helt uppspelt när något spännande händer i det jag skriver. Hon tycker att jag är knäpp för att jag inte har handligen klar i huvudet, vilket man ska enligt så många. Fast jag har ingen klar bildframför mig. Jag har skrivit över 120 sidor utan att ha en röd tråd i någon annan form är huvudpersonerna och mainstoryn, som i och för sig gör sig ganska bra när den genomsyrar det mesta. Fast jag vet inte hur den kommer slut och det är helt sjukt. Innan har jag alltid haft en klar blid av hur boken ska sluta och jag har haft problem att ta mig dit i takt med att jag introducerar fortsättningen. Så istället för att jag känner spänning blir det att jag sitter och tjurar för att det inte blir som jag vill ha det. Mycket bättre att göra som jag göra nu, trots att jag får inse att min första magkänsla inte alla gånger stämmer. Men det är ju det fina med att skriva på datorn, bara att radera och börja om.