Scary monsters and nice spirits

Oooh, örongodis, de bra bitarna framför allt. Fast jag har börjat lära mig att även monster bitarna är helt underbara. Det tar bara lite längre tid innan man vet vart man ska placera oljudet. Ha. Nördar vidare med min historia som blev lite djupt helt plötsligt, men död och grejer. Jag har personligen inte så nära kontakt med den just i det sammanhang jag skriver om det. Fast tillräckligt mycket tror jag ändå att jag har för att jag ska kunna låtsas att jag kan relatera. Det är en bok om häxor, jag är ingen häxa, men det går utmärkt att förstå dem. Blir lite samma tema som Steven King har i sin bok... Vad den nu hette. Man ser från alla håll och meningen är att man ska tycka synd om alla. Får väl se om jag lyckas med den biten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0