FulSarah

Känns som om jag ska explodera om jag inte skriver av mig om allt som snurrar runt i mitt lilla huvud. Som ett geting bo. Det hjälper inte ens att skriva på mina "böcker". Hoppas att det här kan rensa huvudet eller också får jag skaffa mig en såndär skål som Dumbledore i Harry Potter har. Det vore inte helt fel.

 

Jag brukar ha svårt att släppa saker. Tydligen är Mass Effect det svåraste jag kan släppa. Är som en drog. Jag spelar nonstop för att bli helt handfallen när det plöstligt tar slut. Jag lyckades visserligen få Shepard att överleva, men till vilken nytta? Jag fick inte veta vad som hände och trots min vilda fantasi ville jag gärna ha fortsättningen på ett litet silverfat. Det hemska är att jag blir helt upprörd när jag tänker på det. Som om det är verkligt? Jag vet att det är ett spel. Något som man använder sig av för att fly verkligheten, inte för att dra in verkligheten in i spelet.

 

Och jag har spelat som manliga Shepard för första gången också. Mums vilken röst. Mamma och Daniel kollade hur han som gör rösten ser ut. De sa att jag nog inte ska kolla. Och jag har låtit bli, vill inte att min lilla illusion ska sprängas. Fast det är nästan alltid så. Har någon en underbar röst är utseendet inte det samma. Därför har jag kommit fram med en plan för mig själv. Om jag bara hör någons röst ska jag skapa mig en bild av personen. Oavsett hur personen låter ska jag tänka mig någon som inte är vacker. Tänker jag att alla är fula kan det ju bara bli bättre? Och nu lät jag som världens mest ytliga människa.