FulSarah

Borde skriva en uppsats om hur Frankrike såg på fredarna 1871, 1914 och 1945, men jag rättar. Ironiskt nog känns det bättre att skriva på den än på skolan. Det känns mer givande. Mer korkad människa tror jag man får leta efter, eller i alla fall mindre motiverad.

 

Efter 173 sidor och 120 329 ord är den klar. Och jag älskar den. Slutet är höjdpunkten på en berättelse där huvudpersonen spenderar större delen av tiden i sjuksängen. Nu blir det bara att mejla till mamma och starta operation tjat. Visserligen hade jag läst igenom den själv, men jag ser inte allt. Framför allt vet jag storyn, förmodligen i större detalj än jag känner mitt eget liv just nu.

 

Det tråkiga är svenskan och titlar. Vad man än hittar på blir det löjligt. Engelskan har fler ord som låter... bättre. Hur som helst hoppas jag på att Häxjakt bli publicerad. Jag skulle i och för sig bli vedervärdig att ha och göra med. Ingen Jante lag här inte, inte när det handlar om mitt skriveri och framför allt inte med denna.