Precis när man börjar komma igång...
Så skadar man sig, så klart... Skit på mina knän. Ska få ett par riktiga joggingskor av mamma och Daniel som tack för att jag passade barnen när de var i Barcelona. Det hemska faktumet finns ändå kvar. Jag kan inte springa ett steg, gå upp för en trappa än mindre hoppa utan att få ont i knäna. Det är inte så att jag skriker av smärtan, men det känns inte bra att få ont i dem. Något är ju uppenbarligen fel och jag vill inte att det ska bli värre. Så jag får bara vara gullig nog och vänta på att vad det än är som gör att jag får ont läker. Hoppas det går fort, blir surt att dra igång igen från ruta ett.Enda framsteget är min bok. Fortsättningen är 99 sidor nu och min mun vattnar sig när jag tänker på min lösning. Den är så klockrent oväntad att man aldrig kommer se det smyga sig på en. Som ett lejon eller en orm. Bara hoppas att den är lika lockande för alla andra som den är för mig.
Kommentarer
Trackback
